Känns i alla fall som att jag hamnar i samma resoneman som häromkvällen. Grundförutsättning är samma utgångsenergi, samt ungefär samma kulform = lika vindfång för sidvind. Sedan;
1) Välj kula efter bästa gruppering på kort avstånd, tex 10m, där skiljer kulenergierna mycket litet. Bäst träffbild på 10m säger i alla fall att utgångsvinkel och kanske wobblande är optimala.
2) Välj kula med störst anslagsenergi på maxavståndet 50m. (Genomslag i gelé.)
1 & 2 ger bäst träffbild.
3, Välj lättaste kulan = rakast kulbana = mindre komplicerat siktande.
Enda sättet att radikalt ändra förutsättningarna, är att ändra relationen mellan kulans sidoarea och utgångsenergi. Max energi kombinerat med minst kaliber, ger bäst utgångsförutsättningar. (Även andra små skillnader i aerodynamiska egenskaper från sidan, annan kulform, men det är troligen marginellt.)
Alltså 16J och 4,5 snarare än 5,5mm kaliber. Bästvore nog en ny mindre kaliber, tex 2,25mm. Ungefär 1/4 vindfång, och 1/8 vikt = rakare kulbana.
Så har amatörbalistikern uttalat sig.
Edit: Eftersom jag tror luftmotståndet frammåt, tilltar med gissningsvis kvadraten på hastigheten, kan det vara så, att för varje given utgångsenergi, finns det en minimikaliber, där hastigheten inte längre ökar. Det kan vara så, att standarden 4,5mm baseras just på ett sådant resonemang, baserat på den typiska utgångenergin vid tidpukten då kalibern fastställdes. (Kan också vara så att man tillverkningsmässigt inte klarade av mindre kalibrar.)
Nu skall jag ut och skjuta på riktigt! Det är +14 ute!
Favoriter för tillfället, gevär; Umarex Legends Cowboy bygelrepeater .177 Enhand: Colt SAA 7,5" räfflad. Senaste inköp: Smith & Wesson 8,375" räfflad & UX Race Gun.