THE SUSSEX ARMOURY Fakta & Modeller
Postat: 27 aug 2011, 11:27
The Sussex Armoury.
Sussex Armoury grundades 1968 i Hailsham England, primärt då som försäljare av antika vapen. Över tiden kom företaget även att bli känt som försäljare av japantillverkade vapenreplikor, div bladvapen, startvapen, hölster och andra tillbehör mm.
Första steget till luftvapen togs genom att företaget köpte upp stora mängder av Baikal luftgevär och genomgick en deal med Crosman för att bli generalagent i England av deras sortiment.
Vissa italienska vapenmärken importerades av företaget också, då främst pistoler.
Men det började på allvar med Jackal serien.
Det fanns en drivkraft i företaget att tillverka ett relativt billigt, slitstarkt och träffsäkert luftvapen med mycket kraft. Den skulle vara extremt oöm och eftersom den tänka målgruppen var ungdomar så fick gärna vapnet likna något krutvapen.
Sussex Arms hade dock inte råd att ”göra en Beeman” och köpa sig in i en redan existerande konstruktion för att därefter sälja den under eget namn, således beslöt de sig för att konstruera en själva, 1977!
Resultatet blev en modifierad version av Sig Hämmerlis samtida modell 401.
För att följa länken så måste du registera dig.
Ur Sig Hämmerli 401 hämtade
engelsmännen inspiration..
Modellen döptes till Jackal.
För att följa länken så måste du registera dig.
Tidig annons med den första modellen
som släpptes, Parabellum. Här i sällskap
med sin trästockade tvilling Woodstock
plus en hel radda godis för pojkar.
Alla Jackal modeller baserades på samma sidspännarmekanism. Oftast då i en stock tillverkad av ABS plast (”stock av kompositmaterial” skulle en sådan konstruktion kallas idag för att vara mer säljande). Identifikationen kan vara lite svår för gemene man eftersom ingen direkt modellmärkning angavs på själva vapnen.
Generellt så kan man säga att vapen med långa pipor är ”Parabellum”, medium långa pipor är ”Hi-Power” och de med korta är ”AR 7”.
Om en automatisk kulframmatare sitter på pipan så kan det vara en ”Firepower”.
Kan, pga att den detaljen salufördes senare löst och kom att genom sina ägares försorg, monteras på alla modeller.
På kilbasen stod texten ”Jackal” instansat.
Piporna är excellenta, tillverkade under Sussex Armoury eran av Sig-Hämmerli. De flesta överlevande bössor idag är i kaliber 22 men .177 förekommer och ”Hi-Power” gjordes i kaliber 20. Dock väldigt sällsynt i originalskick i dag.
På piporna fanns texten 'SUSSEX ARMOURY, HAILSHAM, ENGLAND' instämplat på lite udda ställen och intervaller. Verkar som om piporna köptes in i långa längder som sedan kapades till att passa vapnen, utan hänsyn till var texten hamnade!
Laddtappen kunde köpas löst, så i teorin, om man kom över en pipa så kunde man byta kaliber. Detta har medfört att en hel del udda ”hybrider” har skapats av entusiaster.
Olika ljuddämpare och pipvikter har också komplicerat bilden ytterligare när man ska till att försöka identifiera vapnen idag.
En annat populärt tillbehör var dummymagasinen, även de i ABS plast. Ursprungligen tänkt till ”AR 7”, men som tillbehör har de hamnat på allt och alla modeller. Finurligt nog var den i själva verket en behållare för ammunition. En liten lucka kunde öppnas i botten och utrymmet där kunde fyllas med kulor. Smart idé!
De tidiga Sussex vapnen hade sikten i metall. När kikarsikten började bli billiga nog för de flesta monterades ofta de öppna siktena bort, därför är de väldigt sällsynta idag. Spännarmens frigöringsspärr var av metall på de tidiga varianterna också.
Att på sådana smådetaljer spara pengar genom att använda billigare plastmaterial
i likhet med stocken, var inget som Sussex Armoury direkt tänkte på.
Med ”AR 7” gjordes också några avsteg från de svartfärgade ABS stockarna.
Den såldes under en kort tid som modellen ”Artic” i orange(!) samt i ett ”Jungle-Camo” utförande.
För att följa länken så måste du registera dig.
AR 7 i versionerna "vägverket orange"
och "Hultsfredsfestivalscamo"... Brr.
Affärerna blomstrade… men inte länge
Genom Sussex Arms hyfsat korta luftvapenhistoria så har majoriteten av alla delar till luftvapnen producerats i England av NRP Engineering redan från start. Ett samarbete som verkade att fortlöpa bra, alla små injusteringar och andra produktionsproblem bearbetades snabbt och effektivt initialt. Affärerna började också att blomstra tack vare en intensiv marknadsföring. T ex i div. brittiska serietidningar kunde man läsa; ”Snart kommer Jackal!” en tid innan själva modellen släpptes.
Sådant byggde upp förväntningar och en spänning hos de ungdomar som var den tänkta målgruppen. Genom att senare öppna två butiker, en i London och en i Manchester tycktes Sussex Arms gå från klarhet till klarhet.
Chefen för Sussex Arms hette Richard Marriot-Smith och betraktas allmänt som fadern till moderna Field Target tävlingar. Hans kunnighet som affärsman, å andra sidan, lämnade för övrigt en del att önska. Affärerna blomstrade dock initialt. Nya modeller formligen sprutade ut ur fabriken. Inte bara vapen. En hel radda tillbehör med Sussex Armoury loggan på prånglades fram.
Kulfång, måltavlor, kikarsikten, ammunition av alla de slag, allt ifrån kulor i olika varianter till olika slags pilar. Allt det här kostade förstås pengar. Hjulen snurrade allt fortare.
För att följa länken så måste du registera dig.
En hel del tillbehör med Sussex loggan
togs fram. Bolts var kraftiga luftgevärs
pilar i plast med metallspets. Gick inte
att få in i laddtappen, ett brytvapen var
ett måste till dem. AutoLoad givetvis.
Ammunition av alla de slag. Mer pilar,
ett sällsynt "pellet.sampler" samt
slutligen ett av flera olika kikarsikten.
Kanske lite för fort… Kunderna hade svårt att hänga med. Det måste säljas vapen också.
Att utveckla ett nytt vapen, även så enkelt som ”Jackal”, kostade på.
En alldeles misslyckad Match version av Jackal gavs ut men den drogs tillbaka efter 12 månader. Sådana misslyckade experiment tär på finanserna...
Efter en del dödskjutningar och massakrer med paramilitära inslag i både Irland och England bl a ”Bloody Sunday” massakern, samt IRA:s härjningar, gjorde att folkopinionens åsikter om småpojkar som sprang runt med vad som liknade militärvapen, ökade trycket likaså.
Tydligen så kostade det på att ha två butiker i exklusiva kvarter också. Finanserna började helt enkelt snabbt att tryta och fem år efter start, den 2:a februari 1982 gick luften ur helt.
En exekutiv auktion hölls i april samma år…
För att följa länken så måste du registera dig.
Ett dåtida sorgebud för dåtida pojkar...
Eller ett pangerbjudande.
Men det hela slutade inte riktigt här…
Sussex Armoury chefen Richard Marriot-Smith köpte upp en hel hoper delar ur konkursboet efter att bolaget hade gått omkull och bildade ”The Phoenix Arms Company”. Han sålde under en kort tid bl a en något pimpad Jackal Firepower variant som han kallade JK47, ett antal luftvapen av andra fabrikat bl a Mauser, Air Match och Panther samt div. startvapen.
För att följa länken så måste du registera dig.
Back to the roots liksom.
Det hela liknade ett tidigt Sussex Armoury med div. replikor och billiga bladvapen.
Det företaget blev dock kortvarig det också tack en del dåliga affärer samt konkurrensen från en annan aktör…
NRP Engineering såg potentialen i det hela. De hade ju varit med hela vägen. De visste var problemen fanns och satte igång att arbeta på vapnen igen. Själva konstruktionen var det ju inget större fel på. Man började att ändra på vissa konstruktionsdetaljer och efter smärre justeringar i mekanismerna så började de i sin tur att sälja vapnen under egen regi, under ett annat namn… Air Arms.
Men det är en annan historia…
Sussex Armoury grundades 1968 i Hailsham England, primärt då som försäljare av antika vapen. Över tiden kom företaget även att bli känt som försäljare av japantillverkade vapenreplikor, div bladvapen, startvapen, hölster och andra tillbehör mm.
Första steget till luftvapen togs genom att företaget köpte upp stora mängder av Baikal luftgevär och genomgick en deal med Crosman för att bli generalagent i England av deras sortiment.
Vissa italienska vapenmärken importerades av företaget också, då främst pistoler.
Men det började på allvar med Jackal serien.
Det fanns en drivkraft i företaget att tillverka ett relativt billigt, slitstarkt och träffsäkert luftvapen med mycket kraft. Den skulle vara extremt oöm och eftersom den tänka målgruppen var ungdomar så fick gärna vapnet likna något krutvapen.
Sussex Arms hade dock inte råd att ”göra en Beeman” och köpa sig in i en redan existerande konstruktion för att därefter sälja den under eget namn, således beslöt de sig för att konstruera en själva, 1977!
Resultatet blev en modifierad version av Sig Hämmerlis samtida modell 401.
För att följa länken så måste du registera dig.
Ur Sig Hämmerli 401 hämtade
engelsmännen inspiration..
Modellen döptes till Jackal.
För att följa länken så måste du registera dig.
Tidig annons med den första modellen
som släpptes, Parabellum. Här i sällskap
med sin trästockade tvilling Woodstock
plus en hel radda godis för pojkar.
Alla Jackal modeller baserades på samma sidspännarmekanism. Oftast då i en stock tillverkad av ABS plast (”stock av kompositmaterial” skulle en sådan konstruktion kallas idag för att vara mer säljande). Identifikationen kan vara lite svår för gemene man eftersom ingen direkt modellmärkning angavs på själva vapnen.
Generellt så kan man säga att vapen med långa pipor är ”Parabellum”, medium långa pipor är ”Hi-Power” och de med korta är ”AR 7”.
Om en automatisk kulframmatare sitter på pipan så kan det vara en ”Firepower”.
Kan, pga att den detaljen salufördes senare löst och kom att genom sina ägares försorg, monteras på alla modeller.
På kilbasen stod texten ”Jackal” instansat.
Piporna är excellenta, tillverkade under Sussex Armoury eran av Sig-Hämmerli. De flesta överlevande bössor idag är i kaliber 22 men .177 förekommer och ”Hi-Power” gjordes i kaliber 20. Dock väldigt sällsynt i originalskick i dag.
På piporna fanns texten 'SUSSEX ARMOURY, HAILSHAM, ENGLAND' instämplat på lite udda ställen och intervaller. Verkar som om piporna köptes in i långa längder som sedan kapades till att passa vapnen, utan hänsyn till var texten hamnade!
Laddtappen kunde köpas löst, så i teorin, om man kom över en pipa så kunde man byta kaliber. Detta har medfört att en hel del udda ”hybrider” har skapats av entusiaster.
Olika ljuddämpare och pipvikter har också komplicerat bilden ytterligare när man ska till att försöka identifiera vapnen idag.
En annat populärt tillbehör var dummymagasinen, även de i ABS plast. Ursprungligen tänkt till ”AR 7”, men som tillbehör har de hamnat på allt och alla modeller. Finurligt nog var den i själva verket en behållare för ammunition. En liten lucka kunde öppnas i botten och utrymmet där kunde fyllas med kulor. Smart idé!
De tidiga Sussex vapnen hade sikten i metall. När kikarsikten började bli billiga nog för de flesta monterades ofta de öppna siktena bort, därför är de väldigt sällsynta idag. Spännarmens frigöringsspärr var av metall på de tidiga varianterna också.
Att på sådana smådetaljer spara pengar genom att använda billigare plastmaterial
i likhet med stocken, var inget som Sussex Armoury direkt tänkte på.
Med ”AR 7” gjordes också några avsteg från de svartfärgade ABS stockarna.
Den såldes under en kort tid som modellen ”Artic” i orange(!) samt i ett ”Jungle-Camo” utförande.
För att följa länken så måste du registera dig.
AR 7 i versionerna "vägverket orange"
och "Hultsfredsfestivalscamo"... Brr.
Affärerna blomstrade… men inte länge
Genom Sussex Arms hyfsat korta luftvapenhistoria så har majoriteten av alla delar till luftvapnen producerats i England av NRP Engineering redan från start. Ett samarbete som verkade att fortlöpa bra, alla små injusteringar och andra produktionsproblem bearbetades snabbt och effektivt initialt. Affärerna började också att blomstra tack vare en intensiv marknadsföring. T ex i div. brittiska serietidningar kunde man läsa; ”Snart kommer Jackal!” en tid innan själva modellen släpptes.
Sådant byggde upp förväntningar och en spänning hos de ungdomar som var den tänkta målgruppen. Genom att senare öppna två butiker, en i London och en i Manchester tycktes Sussex Arms gå från klarhet till klarhet.
Chefen för Sussex Arms hette Richard Marriot-Smith och betraktas allmänt som fadern till moderna Field Target tävlingar. Hans kunnighet som affärsman, å andra sidan, lämnade för övrigt en del att önska. Affärerna blomstrade dock initialt. Nya modeller formligen sprutade ut ur fabriken. Inte bara vapen. En hel radda tillbehör med Sussex Armoury loggan på prånglades fram.
Kulfång, måltavlor, kikarsikten, ammunition av alla de slag, allt ifrån kulor i olika varianter till olika slags pilar. Allt det här kostade förstås pengar. Hjulen snurrade allt fortare.
För att följa länken så måste du registera dig.
En hel del tillbehör med Sussex loggan
togs fram. Bolts var kraftiga luftgevärs
pilar i plast med metallspets. Gick inte
att få in i laddtappen, ett brytvapen var
ett måste till dem. AutoLoad givetvis.
Ammunition av alla de slag. Mer pilar,
ett sällsynt "pellet.sampler" samt
slutligen ett av flera olika kikarsikten.
Kanske lite för fort… Kunderna hade svårt att hänga med. Det måste säljas vapen också.
Att utveckla ett nytt vapen, även så enkelt som ”Jackal”, kostade på.
En alldeles misslyckad Match version av Jackal gavs ut men den drogs tillbaka efter 12 månader. Sådana misslyckade experiment tär på finanserna...
Efter en del dödskjutningar och massakrer med paramilitära inslag i både Irland och England bl a ”Bloody Sunday” massakern, samt IRA:s härjningar, gjorde att folkopinionens åsikter om småpojkar som sprang runt med vad som liknade militärvapen, ökade trycket likaså.
Tydligen så kostade det på att ha två butiker i exklusiva kvarter också. Finanserna började helt enkelt snabbt att tryta och fem år efter start, den 2:a februari 1982 gick luften ur helt.
En exekutiv auktion hölls i april samma år…
För att följa länken så måste du registera dig.
Ett dåtida sorgebud för dåtida pojkar...
Eller ett pangerbjudande.
Men det hela slutade inte riktigt här…
Sussex Armoury chefen Richard Marriot-Smith köpte upp en hel hoper delar ur konkursboet efter att bolaget hade gått omkull och bildade ”The Phoenix Arms Company”. Han sålde under en kort tid bl a en något pimpad Jackal Firepower variant som han kallade JK47, ett antal luftvapen av andra fabrikat bl a Mauser, Air Match och Panther samt div. startvapen.
För att följa länken så måste du registera dig.
Back to the roots liksom.
Det hela liknade ett tidigt Sussex Armoury med div. replikor och billiga bladvapen.
Det företaget blev dock kortvarig det också tack en del dåliga affärer samt konkurrensen från en annan aktör…
NRP Engineering såg potentialen i det hela. De hade ju varit med hela vägen. De visste var problemen fanns och satte igång att arbeta på vapnen igen. Själva konstruktionen var det ju inget större fel på. Man började att ändra på vissa konstruktionsdetaljer och efter smärre justeringar i mekanismerna så började de i sin tur att sälja vapnen under egen regi, under ett annat namn… Air Arms.
Men det är en annan historia…