VARNING FÖR LÅNGT INLÄGG! Känsliga personer bör undvika att läsa nedanstående.
Silwer skrev:Hahaha, för tusan, titta innan du river, och är minnet kort ta bilder med telefonen innan.
Jo så är det ju. I det här fallet var dessvärre gaffeln fjäderbelastad, och gaffeln, axelpinnen samt fjäder flög ur när jag delade breechklotsen från ventiltuben. Samma öde drabbade mig en gång när jag tog isär en bensinpump.
Mobilkameran är ju ett modernt hjälpmedel som jag är tacksam för. Förr fick man ju anteckna och skissa, om det blev för krångligt, eller det skulle dröja innan man skulle sätta ihop prylarna igen.
Särskilt gäller det att hålla reda på olika skruvlängder, är min erfarenhet. På bilden nedan har jag markerat en skruv med tejp, då den har avvikande längd.
Ett system från ungdomens klåfingriga isärskruvande av allt mekaniskt som kom i min väg, är att jag lägger delar i ett flertal små burkar, samlade efter "demonteringslager" man uppfattar. Började med pappas tomma röda och guldfärgade "Benson & Hedges" cigarettplåtaskar. De snofsiga plåtaskarna var skälet till att min far köpte just dessa cigaretter. Det erkände han villigt med ett småbarnsleende.
Märkligt nog, rökte han bara en cigarett om dagen, efter middagen. Det blev en ritual, där han först knackade den filterlösa cigarettens ändar mot bordet, och sedan kröp jag upp i knät på pappa, och fick tända cigaretten åt honom. Och tändstickor är ju fascinerande för småbarn.
Först efter hans död, berättade min mamma att han alls inte alltid var måttlig med rökningen. Under sina affärsförhandlingar i andra länder, sådär 2 dagar i veckan, kedjerökte han flera askar per dag. Det hade hon minsann själv med förvåning och förskräckelse bevittnat.
Nuförtiden använder jag helst genomskinliga kaviar och räkburkar till skruvlagren.
Och sätter alltid på locken. För åtminstone jag själv, har vispat till över mekarbordet, så burkar och skruvar flugit över hela nejden.
Värsta underlagen att leta delar på, eller snarare i, är gräsmattor och golv beströdda med svarvspånor. Eller förresten, allra, allra värst, är terrasser som det inte går att komma åt under. Om man tappar något, kan man ge sig fan på att delen studsande och rullande hittar ner i en golvspringa.
Det ligger en "reservkolv" i till ett av mina små ånglok, i tryggt förvar under verandaplankorna. Synd bara, att det krävs såg för att komma åt den.
Tillverkaren Herr Regner i Tyskland, skrattade gott i telefon, och skickade snabbast möjligt en ny kolv. Herr Regner gick hädan med flaggan i topp häromåret, pga blodförgiftning förorsakad av en svarvspåna i hans maskinhall. Sedan dess svär jag inte bara åt vassa spånor i fingrarna, utan har dessutom viss respekt för dem. Och alla andra vassa och skitiga grejor man mekar med. Fast mest påminner svarvspånor om de färgstarka roliga telefonsamtalen med Herr Regner. För han gillade inte skriftlig kommunikation.
Som den gången jag ringde och diskuterade lämpliga gasblandningar för brännare. Han rekommenderade 30% propan och 70% butan. Men jag hittade bara 70% propan och 30% butan. Herr Regner utbrast med aningen dialektalt uttal "Aber das wirt ja eine Bumbe!" - "Men det blir ju rena bomben!"
Sedan förklarade han att det dessutom blir svårt att ställa in brännarreglaget ju högre andel propan man använder. Propaninblandningen ger högre gastryck i kallt klimat. Vilket ju förklarar skillnaderna i proportioner i Tyskland respektive Sverige. "Ren cigaretttändarbutan" funkar inte i kyla. Och ånglokshobbyn bedrivs likt luftgevärsskytte, bara undantagsvis inomhus.
Gasfunderingar sysslar vi ju med också inom luftskytte. Snabb kompression av luft som skapar upphettning och värmeexpanderande luftskjuts i loppet, lärde jag mig här förra veckan. Co2 tryck vid olika temperature. Och jag undrar över att inte propanen - "greengas" består av 100% propan - i paintballvapen inte ibland tar eld / exploderar?!?
En annan gång ringde jag och diskuterade olika möjligheter att ansluta och ta ut ånga ur lokpannan för en ångvissla på ett Märklinlok, som han på konsultbasis hjälpt till att konstruera och leverera vissa delar till. "Das ist von Märklin nicht vorgesehen. Mit Märklin soll alles nur billig, billig sein!" - "Det har Märklin inte förberett. Märklin vill bara att allt skall vara billigt, billigt!" svarade han med illa dolt förakt.
Mina förslag till lösningar tyckte han inte var så optimala. "Det där tål att tänka på, sa Herr Regner. Jag hör av mig." En vecka senare, dök det upp ett vadderat kuvert i brevlådan, innehållande en specialdetalj. Möjligen tom specialtillverkad, kanske att även fortsättningsvis kunna erbjuda andra ägare av loktypen. Och få möjlighet att sälja dyra visselventiler och visslor också...
Kuvertet innehöll ingen lapp eller hälsning, och ingen räkning! Helst inget skriftligt, som sagt.
Herr Regner var intresserad av att tala med sina slutanvändare ett par timmar på förmiddagar, några dagar i veckan. Apropos diskursionen angående FX bristande gensvar på slutanvändares frågor.
Hursomhelst, meka på verandan är egentligen förbjudet, efter flera missöden likt "kolvincidenten". Den där gaffelhaken, axelpinnen och fjädern i början av denna utläggning, hade definitivt alla tre försvunnit i Ginnungagap på terrassen.
Men det är ju så skönt att meka i solen! Njuta av två grejor på en gång, liksom. Kom just på att jag kan lägga ut en filt som matta under stol och bord. Och en på bordet under kaffebrickan jag brukar meka på. Eller snarare två filtar som golvmattor, med tanke på hoppande fjädrar. Rena småbarnskojan.
För att följa länken så måste du registera dig.
Favoriter för tillfället, gevär; Umarex Legends Cowboy bygelrepeater .177 Enhand: Colt SAA 7,5" räfflad. Senaste inköp: Smith & Wesson 8,375" räfflad & UX Race Gun.